Carins knark #6

Människor hanterar stress och oro på olika sätt.

Vissa dricker eller missbrukar andra substanser.
Andra blir aggressiva och slåss eller grälar.
Ytterligare andra lägger sig på sängen och blir närmast apatiska.

Själv har jag ett annat sätt att överleva när livet ger mig mer svårigheter än jag egentligen orkar med:

handarbete.

Som nu, när min underbara mamma ligger inne för ytterligare en operation, och jag inte kan vara där. Då stänger jag in mig på mitt rum här på studentboendet och broderar korsstygn så nålarna glöder och det flyger trådstumpar tvärs över rummet, för att dämpa oron och maktlösheten jag känner.
Eller som under mina gymnasieår, då allmän ångest och depression var återkommande inslag och jag inte såg någon väg ut ur mitt eget personliga mörker. För att inte helt gå sönder under mina sömnlösa nätter satt jag uppe och sydde. Det jagade bort mina demoner, åtminstone för stunden.

Allt mitt handarbete bottnar visserligen inte i ångest. Jag har alltid älskat att skapa med mina händer, och blir genuint lycklig av att hitta nya aktiviteter där jag kan få utlopp för min kreativitet. Men det finns ändå en i grunden högst allvarlig anledning till att jag valt att kalla mina blogginlägg om pyssel och handarbete för “Carins knark”. För höll jag inte på med det här skulle jag troligtvis ägna mig åt betydligt mer destruktiva sätt att hantera min stress och livsångest.

Carins högst älskade mamma

Just nu ligger min fina mamma inne på sjukhuset i Falun och inväntar en operation. Igen.

Förhoppningsvis innebär den här vistelsen i alla fall den allra sista operationen som har med hennes bröstcancer att göra. Den första, som gjordes strax före jul, var ju lyckad och fick bort alla sjuka celler och visade att det tack och lov inte spridit sig. Men den visade också att det fanns förstadier till cancer runt omkring den borttagna knölen. Så för att de inte ska “blomma ut” vid ett senare tillfälle ska nu alla potentiellt elaka celler bort! För min del får de gärna dra rejält åt helvete allihop och aldrig göra sig påminda igen.

Vi har visserligen haft “tur” i sammanhanget: mammas cancer upptäcktes väldigt tidigt och var därmed relativt lättbehandlad rent fysiskt, men bara faktumet att sjukdomen finns där och vetskapen om att den kan vara så oerhört lömsk är hemskt att ha med sig. Förhoppningsvis kommer även den oron släppa något när den här operationen är över, även om det fortfarande är en lång väg kvar till en total friskförklaring.

Carins knark #5

På väg till matbutiken kan jag eventuellt ha “råkat” halka in på en av de lokala sybehörsbutikerna. Där kan de möjligtvis ha “tvingat” mig att köpa lite nya pysseltillbehör, som en praktisk organiseringsväska för korsstygn samt tillhörande garnhållare och plastfickor. Det kan ha varit så.

Carins Belgienäventyr #4

• Om man bor i ett land som är känt för sina pedofiler så bör man kanske inte sätta bilder på små barn tillsammans med kärleksfulla vuxna i en ram märkt med orden “Sexy Angel”. Just sayin’.

• Man kan få fina presenter på alla hjärtans dag även om man är hopplöst singel. Den här fantastiskt stora temuggen fick jag av härliga Marita och Aina, efter att jag klagat sönder mig på de minimala kopparna som studentservicen här tillhandahöll. Raraste valentines-presenten på väldigt länge!
  

• Min nya klocka är i princip självlysande. Och även när den inte är det så är den kanske lite i grönaste laget.
  

• Om man är 20 minuter sen med den varma chokladen, samt “glömmer” grädden som jag betalade extra för att få på den, då händer det här. Courtesy of Bernou. Bartenders and waitresses beware!
  

• En helt vanlig skylt i en butik och några skall som hörs genom telefonluren kan få mig att sakna min lilla Lisa så att det gör ont i kroppen. 

Carins knark #4

ÄNTLIGEN! Jag är äntligen färdig med mitt gigantiska broderi! Jag gjorde det sista stygnet i natt, och har haft det på lite sträckning sedan dess, och snart ska det upp på min vägg.

Det har tagit drygt 1,5 månad, kostat mig åtskilliga hundralappar, och krävt massor med räkning, tålamod och svett. Men det var SÅ värt det!

För att ge er en känsla av storleken på broderiet placerade jag mitt anteckningsblock (i A5-storlek) bredvid medan det låg på sträckning.

Originalmönstret går att hitta här, helt gratis. Jag har dock gjort en del ändringar på det, vad gäller färgval på vissa bakgrunder och de olika elevhemmens djur.

Carins Belgienäventyr #3

I dag hände det. Det vi alla vet troligtvis kommer att drabba oss någon gång i livet.
Och ändå kom det som en chock när jag insåg att det var min tur.

Men jag försöker gå vidare, och det första steget i den processen är att acceptera att det hänt. Så, here it goes:

en katt har pissat i min cykelhjälm.

Carins irritationsmoment #5

På många sätt är jag väldigt förtjust i Belgien. Vackra gamla byggnader överallt, billigt att äta och dricka ute, och jag har bra studentrabatter på många trevliga aktiviteter.

En sak som jag däremot inte kan förstå, och som driver mig till vansinne varje gång jag lämnar mitt studentrum här på centret, är att väldigt många ställen inte tar betalkort. Och de som faktiskt gör det har ofta, av någon outgrundlig anledning, bestämt sig för att det är en bra idé att dissa stora internationella kort som Visa och Mastercard, och bara ta inhemska kort som ingen människa utanför Belgien någonsin har hört talas om.

Kanske var naivt av mig, men jag trodde inte att det skulle vara några problem med att använda ett internationellt accepterat kort när jag befinner mig tre mil från EUs huvudstad.