Tant Carin

Stickning, virkning, broderi och annat från mitt liv som tant


Lämna en kommentar

Sjalbonanza

 

Jag älskar att sticka sjalar och halsdukar! ÄLSKAR!

En cowl av en av mina favoritdesigner, Rose Beck. Stickad i Cascade 220 Heathers.

En cowl av en av mina favoritdesigner, Rose Beck. Stickad i Cascade 220 Heathers.

Det är nog det jag tycker allra mest om att sticka. De är (oftast) tillräckligt små för att de ska vara lätta att ta med sig på stickcafé, bussen eller restaurang, men ändå tillräckligt stora för att de ska ta ett tag att göra klart. De flesta garner passar till någon typ av sjal eller halsduk, så oavsett vad det är du har för härva hemma så går det nästan alltid att veva ihop till någon typ av halsbeklädnad. En läcker sjal eller halsduk är ju också alltid den perfekta accessoaren, sommar som vinter, och under de kallare årstiderna så är den perfekt för sådana som jag, som hatar att bli kall om halsen.

Min största, och dyraste, sjal hittills, Celestarium. Stickad i Mottled Sheep's merinoull i färgen Starry Night.

Min största, och dyraste, sjal hittills, Celestarium. Stickad i Mottled Sheep‘s merinoull i färgen Starry Night. Jag älskar den mer än vad som förmodligen anses sunt.

Av alla de här anledningarna, och några till, så trodde jag att jag aldrig någonsin skulle uppleva att jag hade tillräckligt många sjalar. Men just nu så gör jag faktiskt det. Jag tror till och med att jag har för många. Eller i alla fall sjalar som jag inte längre uppskattar tillräckligt för att det ska kännas motiverat för mig att ha kvar dem, eftersom jag aldrig använder dem. Halvcirkelsjalen här under är en sådan. Jag använde den en gång, och insåg sedan att den inte kändes tillräckligt jag. Om någon är intresserad av den så hör av er så kan ni få köpa den för garnkostnaden (170kr, plus eventuellt porto). Den är stickad i Drops BabyAlpaca Silk, och är väldigt mjuk och skön att ha på sig.
IMG_2526


Lämna en kommentar

Off to the frog pond!

Ibland blir det inte riktigt som en tänkt sig. Till exempel så kan den där sjalen, den som en var så förälskad i själva tanken på, på grund av dumma garnval och ogenomtänkt matematik bli en stor sladdrig korv, snarare än ett vackert konstverk att vira in sig i.

Det är vad som hänt med min Gyllis, som jag stickade i höstas.
IMG_2352
Jag var lite fundersam redan när jag blockade den, och var tvungen att vika den dubbel för att kunna få plats med den i min lilla lägenhet. Men eftersom jag rent generellt gillar stora sjalar så tänkte jag att det nog skulle bli bra. Och det hade det nog blivit också, om jag hade tänkt igenom mitt garnval bättre, och inte stickat den i tunn alpaca utan någon som helst stadga. Så fort jag virade den om halsen första gången insåg jag att det inte fungerade. Den är bara sladdrig och rullar ihop sig till en korv. Inte det minsta trevligt eller snyggt.

Så nu står jag inför att repa upp hela eländet och hitta på något annat att göra med drygt 600 meter Drops Alpaca. Jag funderar på om det kan vara möjligt att använda det i ett randat projekt av något slag, där det andra garnet är ”vanlig” ull, med lite mer struktur. Om någon har tips på något annat jag kan hitta på med det så tar jag tacksamt emot förslag.


2 kommentarer

Carins stickningskräks 2 – Eller Hur den oformliga klumpen växte upp till en vacker sjal

Det var det här med hur spetsstickning går från en oformlig klump med kattspya till en vacker skapelse. Sist jag visade min Gyllis så såg den ut just som en kattspya. Sedan dess har jag hunnit med att blocka den och även använda den rätt mycket. Jag tycker verkligen om mönstret, och är väldigt nöjd med hur sjalen ser ut. Dessvärre var jag inte klok nog att lyssna på råd om att rent alpacka-garn inte passar sig så bra till större sjalar och liknande, och använde Drops Alpaca, och därför är den rätt sladdrig.
IMG_2352
Jag har fått en önskan/beställning på en Gyllis av min kära Sis, och jag tänker inte göra den i samma garn, utan testa något annat. Förhoppningsvis resulterar det i en mer stabil sjal. Jag funderar även på att göra en ny till mig, eftersom sladdrigheten gör att jag inte är så sugen på att använda den här som jag skulle önska.


2 kommentarer

Carins efterbloggning #4

Det var det där med sjalar. Jag älskar sjalar. En kan aldrig ha för många av dem.
Det är liksom därför som jag stickat klart fyra sjalar sedan maj, och påbörjat ytterligare fyra. Och ja, alla är till mig. Eller det var i alla fall ursprungsplanen. Kan hända att en del kommer skänkas till andra hem. Men vi får se. Jag är som regel lite för förtjust i mina stickningar för att ge bort dem hur som helst.

Jag har redan visat upp den sjalen som jag stickade klart senast. Övriga tre som blivit färdiga de senaste fem månaderna var alla tunnare sommarsjalar, och alla stickade i samma garn, i några olika färger.  Jag har stickat ytterligare en sjal i det garnet tidigare, och jag är barnsligt förtjust i det. Över lag så föredrar jag tunna garner i mina stickningar. Det blir så oerhört lätt och fint, samtidigt som det ändå kan värma rätt ordentligt om det är rätt material.

IMG_1949

Den här sjalen har varit flitigt använd under hela sommaren, och även nu på hösten, eftersom merinoullen värmer fint runt halsen, trots att det är så tunt. Jag hade tur och fick mönstret, Stella Luna, gratis någon gång under förra vintern, och hade bara väntat på att hitta rätt garn och tillfälle för det. Som så ofta så tyckte jag att den blev lite för liten enligt ursprungsmönstret, så jag lade till en extra mönsterrepetition innan den avslutande spetskanten.

Annis, Luna och GothDe andra två sommarsjalarna är Annis och Perlata Pitsigootti-huivi. Båda är stickade nerifrån och upp, med förkortade varv på den slätstickade delen, och jag har dessutom stickat in lite pärlor i båda två.
Tyvärr är jag inte särskilt nöjd med min Annis. Den rullar bara ihop sig så fort jag har den på mig. Inte särskilt snyggt.
Jag är desto gladare för min gotiska spetssjal. Diagrammet var visserligen lite felskrivet, men när jag listade ut vad som var tokigt så gav det ett väldigt fint resultat och en sjal som jag använt väldigt mycket i sommar.


1 kommentar

Carins efterbloggning #1

Så, vad har jag haft för mig sedan mitt femtioelfte omedvetna blogguppehåll?

Ja, jag har jobbat på med det dödligt tråkiga jobbet jag tog i vintras, när jag var arbetslös och samtidigt genomgick någon sorts livskris som innebar att jag plötsligt var osäker på om jag verkligen ville jobba med det som jag haft som dröm sedan jag var typ 17 och lagt 3 års universitetsstudier på att lära mig. Och ja, den krisen inträffade ungefär samtidigt som jag var färdig med den utbildningen, dumt nog.

Anyhoo. Förutom den lilla nackdelen att mitt nuvarande jobb är dödande tråkigt, samt har en timlön som är den lägsta jag haft sedan jag tog halvtaskiga extrajobb under mina första studentår i Västerås, så har det några fördelar. En är att vi får gratis massage på jobbet. En annan är att jag då och då har en del dötid på jobbet. Så vad göra då? Ta fram sitt garn och sina stickor och få några varv gjorda, förstås! Så jag har fått ganska mycket stickat under tiden som det varit tyst från mig här. Så det finns en del att visa, med andra ord. Jag tänkte börja här.

En av mina favoritsjalar hittills är den fina men enkla Citron. Jag påbörjade den här sjalen under julhelgen förra året, men hade ett uppehåll på några månader, eftersom jag behövde stickorna till mina Curtains Of Doom där några månader.

Så när de äntligen var klara så fick stickorna hoppa tillbaka till den här härliga sjalen, och den blev till slut färdig i slutet av april. Lisa var sådär imponerad, även om jag själv är fortsatt förälskad i slutresultatet. Ett nystan av Ullcentrums 1-trådiga ullgarn räckte lagom till den här sjalen, som är en repetition större än originalmönstret.

IMG_1082

När jag var och hälsade på min älskade Sis i Tällberg i påskas, så smet jag förstås in på en lokal garnbutik.  Där hittade jag det här härliga garnet, som även det kommer från Ullcentrum. Det här är deras 2-trådiga ullgarn, i färgen Blåjeans, och två nystan av det räckte ganska lagom till medium-storleken på sjalen And So Are You, från en av mina favoritdesigner, Rose Beck. Den här blev klar i början av maj. Med andra ord precis när det började bli alldeles för varmt för att ha på sig tjocka ullsjalar. Jag var dock envis och snurrade in mig i den några gånger innan jag till slut fick ge med mig och lägga undan den för säsongen. Jag har precis tagit fram den från dess sommarförvaring, och ser fram emot kyligare väder, så jag kan ta på mig den på riktigt igen.

And So Are You


Lämna en kommentar

Carins knark #16 – den nästannästanfärdiga gardinen

Jag blev nästannästannästan färdig med min andra gardin i går. Efter massor av timmar av fruktansvärt tråkigt arbete så sydde jag de sista stygnen kitchener stitch/grafting (jag har fått höra att det heter ”masksöm” på svenska, men vissa verkar använda det ordet för det jag kallar duplicate stitch, så jag vet inte säkert) i går kväll!

Bild

Det har verkligen tagit massor av tid att sy ihop de 80 rutorna som mina gardiner är gjorda av. Tid och nästintill oändligt tålamod. Jag är faktiskt lite imponerad av mig själv, att jag lyckats hålla ut. Om jag någonsin igen får för mig att jag ska göra ett projekt som kräver mer grafting än motsvarande tån på en strumpa så har ni min fulla tillåtelse att slå mig mycket hårt i huvudet med valfritt trubbigt objekt. Alternativt bara köra mig till Säteranstalten omgående. 

Kvällen har jag delvis ägnat åt att blocka färdigt en sjal som jag stickade klart härom dagen. Som vanligt gick det åt långt fler nålar än jag räknade med, och jag lär få ägna en bra stund åt att plocka bort alla nålar innan den ska slås in och bli present till mamma.
Bild
Resten av kvällen har jag suttit och plockat upp de 1000 maskorna runt min andra gardin, och stickat ett halvt varv runt gardinen. Jag försökte vara pepp och tänka att nu är det minsann bara 7,5 varv kvar, sedan är jag helt klar! Men att dessa 7,5 varv innebär 7500 maskor gör att det inte känns riktigt lika upplyftande, måste jag erkänna. 


Lämna en kommentar

Carins sticksug och nördtips

Jag börjar närma mig slutet på mitt evighetsprojekt nu, och har därmed börjat sukta efter nya projekt att sätta tänderna i. Sedan några veckor är jag alldeles kär i en sjal som heter Celestarium (Ravelry-länk), och jag är nu riktigt sugen på att sticka den! Jag har letat garn hela dagen (är hemma och är förkyld, men tillräckligt frisk för att fönstershoppningssurfa), och har till slut hittat ett som jag tycker om och har råd med. Passande nog heter färgen Starry night, och i en mailkonversation med kvinnan som färgat garnet har det visat sig att hon själv har planer på att använda den här färgen till en likadan sjal.
Garnet blir ganska dyrt till den här stora sjalen (det går åt ganska exakt 1000 meter enligt mönstret, vilket skulle innebära fyra härvor), men jag har inte köpt något roligt till mig själv på väldigt länge nu, så jag känner att jag kan få unna mig det. Så jag har nu på riktigt börjat smida planer om att göra den som ett stort projekt under maj-juli.

Anledningen till att jag planerar att göra den just då har att göra med en mycket nördig aktivitet som jag ägnar mig åt, nämligen Harry Potter Knitting and Crochet House Cup. Eller HPKCHC, som den oftare kallas. Det är en underbar grupp på Ravelry, där virkande/stickande Harry Potter-fans från stora delar av världen träffas för att prata handarbete, diskutera livets små och stora frågor i allmänhet, och (grunden till hela gruppen) samla poäng till sina respektive elevhem. Det pågår nämligen en house cup-tävling där, precis som i HP-böckerna. Varje omgång är tre månader lång, och deltagarna är då indelade i de fyra elevhemmen som finns i böckerna. Själv är jag en stolt Hufflepuff (HUZZAH!!). 
Hur som helst. Förutom vanliga klassaktiviteter som ska lämnas in varje månad så kan deltagare även skriva upp sig på Advanced Studies, som Ordinary Wizarding Levels, OWLs. Det innebär att en gör ett större projekt under hela tremånaders-perioden, och om en blir klar med det i tid (och lämnar in bildbevis på detta) så blir en belönad med 150 poäng till sitt elevhem. Det är ett sådant projekt som Celestarium skulle vara för mig.

Jag gick med i den här underbara gruppen i april förra året, och är nu inne på sluttampen på mitt tredje ”år” där. För ej insatta kan det kan verka som att det bara är ett jättenördigt ställe att hänga på. Och ja, det är ett jättenördigt ställe. Men för mig är det framförallt en extra motivation till att göra projekt färdiga. Jag är annars en sådan person som startar massor med projekt, men när jag kommer till den tråkiga delen så lägger jag undan det och börjar något annat i stället. Men med hjälp av den här gruppen har jag slutfört nästan vartenda projekt jag påbörjade förra året. Några ligger fortfarande som långvariga UFOn (framför allt projekt som The beekeeper’s quilt, som består av massor av smådelar, som jag kan göra en då och då, och så får den bli klar när den blir klar) och en del repade jag upp eftersom jag inte var nöjd med resultatet. Men den stora merparten gjorde jag klart. Och visst, det är klart att huvudanledningen till att de blev färdiga var att de till exempel skulle vara presenter vid något specifikt tillfälle, men jag kan helt villigt erkänna att min tävlingsinriktning fick mig att kämpa ännu lite mer, så att de skulle bli klara i tid för att lämna in dem till en klassuppgift, och därmed ge poäng till mitt elevhem.

Så om du tycker om Harry Potter-serien, och gillar att utmana dig själv i ditt skapande, så kan jag varmt rekommendera att gå med i gruppen och ta del av galenskapen där. Eller om du helt enkelt tycker om att prata med andra garnintresserade människor och inspireras av deras fantastiska projekt, för den delen. Nästa ”år” börjar den 1 maj, och registreringen för den omgången är någon gång i mitten av april. Välkomna!