Tant Carin

Stickning, virkning, broderi och annat från mitt liv som tant


1 kommentar

When knitting attacks!

Det är inte mycket som går rätt i min stickning just nu. Det känns som att jag repar upp mer än jag faktiskt stickar.
Jag håller på med ett par vantar till mamma, och upptäckte när jag kommit en bra bit på den första att den blev alldeles för liten. Fick således börja om från början med något större stickor. Har nu kommit en bra bit förbi tummen, och den är större, men det känns fortfarande som att den kan bli ganska tight. Jag tror att den kommer passa, men är fortfarande beredd på att eventuellt behöva gå upp ytterligare en stickstorlek för att få till det. Det får visa sig när mamma har provat dem. Skulle de vara alldeles för små för henne så får de helt enkelt bli en present till någon annan istället och jag får börja om igen på hennes.

Den där sjalen jag nämnde så glatt för ett tag sedan, den har lett till att ett och annat hårt ord har sluppit ur min mun. Eftersom mönstret är skrivet för worsted weight garn och jag stickar i lace weight så har jag fått göra en hel del ändringar i mönstret för att den ska bli större än typ ett armband. Brist på hjärnkapacitet har dock lett till att jag har gjort missar i mina uträkningar om antal repetitioner ganska många gånger, fått repa upp, plocka upp alla maskor igen (vilket inte är helt lätt i ett garn som innehåller silke, eftersom maskorna väldigt gärna glider ur varandra) och sticka samma grej en gång till. Inte jättekul när en är uppe på cirka 500 maskor per varv, och får repa upp 10-15 varv. Jag har nu repat upp och stickat om så många gånger att jag börjar bli rätt ordentligt less på hela alltet. Den känslan blir heller knappast bättre av att ju mer jag tittar på den desto mer känner jag att jag borde ha stickat den med lite mindre stickor. Det känns som att den blir aningen för lös som den är nu.

Just nu ligger sjalen i time out. När jag satt med den härom kvällen var jag nära att repa upp alltihop och börja om från början där och då, alternativt göra någon annan sjal av garnet och spara mönstret till ett garn som är närmare tjockleken som mönstret är skrivet för. Det kändes dock drastiskt att repa upp allt på en gång. Risken hade varit stor att jag ångrat det dagen efter. Så den ligger på skrivbordet, där jag kan kika på den med jämna mellanrum, tills jag har släppt ilskan gentemot den och bestämt hur jag vill göra.

Jag hade tänkt lägga upp en bild på hur sjalen ser ut nu, efter femtiotolfte upprepningen, men den här stickningen är uppenbarligen så jinxad nu att datorn inte vill ha med den att göra, för den vägrar ladda upp eländet. Men dåså.

Annonser