Tant Carin

Stickning, virkning, broderi och annat från mitt liv som tant


2 kommentarer

Here comes the sun

Våren är på gång! På riktigt!
Så känns det i alla fall här hos mig. Och för att ha varit en så konstig och ovintrig vinter så måste jag säga att den har känts väldigt lång, så de där strålarna från den första vårsolen är väldigt efterlängtade.

Och lagom när solen nu börjar nå upp över trädtopparna utanför mitt hus och strila in genom fönstret så sitter jag här hemma (snart på balkongen!) och stickar på en sjal som i både färg och material matchar ljuset och känslan. En vårsjal i en underbart solgul nyans, i fantastiskt mjuk Filisilk från Tant Kofta. Jag anar att den kommer bli en riktig favorit att vira runt axlarna i vår och sommar.
IMG_1615

Mönstret är dretsnygga His Golden Lair, som finns att köpa på Ravelry. Eftersom Filisilken är betydligt tunnare än garnet som efterfrågades i mönstret har jag gjort massor av extra upprepningar av några av de första diagrammen. Annars skulle sjalen blivit mer i näsduksstorlek än passande för en vuxen människa.

Annonser


Lämna en kommentar

Dagens…

  • fail #1: när jag tog på mig korta leggings imorse, eftersom ”det var ju så varmt i går”.
  • fail #2: när jag struntade i jackan när jag åkte ut på ett jobb, eftersom ”det var ju så varmt  i går”.
  • insikt #1: jag är för dum för att inse att det ofta blåser på öppna platser, som till exempel flygfält, vilket var platsen för nämnda jobb.
  • fail #3: när jag glömde lurarna på skrivbordet när jag åkte på jobbet, vilket ledde till:
  • fail #4: när jag var för dum för att inse att polisens radioutrustning kan (läs: kommer att) orsaka störningar i min inspelningsapparatur om jag kommer för nära.
  • bedrift: när jag lyckades rädda mina störda inspelningar genom lite kreativ klippning.
  • insikt #2: när jag, i intervjusituationer, frågar folk vad de heter så låter det alltid som att jag pratar till ett litet litet barn. ”Vad heter du, lilla herr polis?”


Lämna en kommentar

Utlovad rapport

Ja, jag lovade ju en rapport om torsdagens händelser. Så här kommer den nu.

Jag var lite halvt hemlighetsfull gällande vad som skulle hända, eftersom jag inte ville säga för mycket om det skulle skita sig.
Jag tänker inte skriva en massa nu heller, för det känns bara fånigt, men jag tänker säga så mycket som att jag hade en date med en Tomas i torsdags, det gick bra, och vi har träffats hela helgen.
Jag kan säga så mycket som att det känns väldigt väldigt bra, och att jag går runt och är oförskämt lycklig.


Lämna en kommentar

En helt vanlig dag…?

Jag har känt mig ovanligt effektiv den här förmiddagen. Först åkte jag och Malou till Friskis & Svettis (jag är för övrigt fortfarande Svettis, men jag känner mig något närmare Friskis än tidigare. I’m getting there!) där jag stannade lite drygt 1 ½ timme. Superskönt! Jag körde så hårt jag kände att jag vågade/orkade med min förkylning (surprise, den har fortfarande inte gett sig, men jag har börjat med en ny taktik: ignorera den tills den tröttnar och slutar av sig självt), men jag kände ändå att jag inte hade tagit ut mig så mycket som jag hade velat när jag väl kom hem. Så då bestämde jag mig för att ta en långpromenad med Lisa, som ändå behövde ut. Strålande sol och alldeles lagom varmt var det, så vi gick en tur i skogen och var ute 40-50 minuter i alla fall. Jätteskönt att få komma ut i skogen med en massa kvittrande fåglar och vårkänslor i luften! Man blir så pigg och glad av den här härliga luften!
När jag kom hem från promenaden tog jag en lång, härlig dusch och tvättade håret med mitt underbara super-shampoo (doftar helt underbart gott och håret blir så mjuuukt, så mjuuukt…).
Jag har även hunnit med att bli avsnäst av en otrevlig sjuksköterska på Oxbacken (jag HATAR min vårdcentral! De är hatiska jävla häxor hela bunten!). Jag ringde och försökte boka en tid och jag fick mig en utskällning, visst låter det vettigt? Jag ska i alla fall få prata med en läkare på måndag för att bestämma om jag ska in på provtagning eller inte. Jag har nämligen hunnit med ännu en sak den här förmiddagen: att komma på att jag kanske har diabetes. It can’t all be good, you know… Anywho, självklart vill jag inte ha diabetes, men det finns ju mediciner och det finns ju fan så mycket värre saker man kan drabbas av, så är det så det är så får jag helt enkelt leva med det. Jag vill hur som helst veta om jag har det eller inte, så jag slipper gå runt och inbilla mig i onödan att jag kommer bli blind och behöva amputera kroppsdelar. Jag är ju hypokondriker, så jag kommer inte sluta tänka på det förrän jag vet säkert hur det är.

Aja, just nu så vet jag i alla fall inte hur det blir med något av det, så jag ska försöka låta bli att tänka på det tills jag har pratat med läkaren nästa vecka.

För att avsluta lite positivt så vill jag härmed ge er ett underbart citat, sagt av den fantastiska Gladys, från The Ellen DeGeneres Show:

”I’ll be honest with you: I love Jesus, but I drink a little”