Tant Carin

Stickning, virkning, broderi och annat från mitt liv som tant


Lämna en kommentar

OWL Mittens

 

Mina Harry Potter-vantar är färdiga! Efter mycket slit så stickade jag de sista maskorna på den andra vanten i fredags kväll. Ett litet bad och några trådfästningar senare så var de helt färdiga!

IMG_1580 IMG_1584
Eftersom det här är första gången jag provade flerfärgsstickning på riktigt så har hela projektet varit lite av ett experiment. Jag förstod när jag gav mig på dem att vantarna inte var det lättaste jag kunde valt som mitt första ordentliga flerfärgade projekt, men eftersom jag verkligen ville ha dem kändes det lika bra att kasta mig i och bara göra det. Som ett resultat av att jag är nybörjare på det här så är inte heller vantarna precis likadana. Den andra vanten (den högra) blev något större än den första. Dessutom höll jag det bruna garnet längst fram när jag stickade den, istället för tvärtom, som jag tydligen gjort på den första. Det blev rätt ordentlig skillnad på insidan av den lilla förändringen. Konstigt(?) nog upplever jag också att den andra vanten blev lite bubbligare än den första. Jag tror att det delvis hade att göra med att jag stickade den lite lösare.

Perfektionisten i mig vill egentligen göra om dem, så vantarna blir mer identiska. Men dels var det för mycket jobb för att jag ska vilja göra en tredje vante till mig själv just nu, och dels så känns det ändå lite kul att ha kvar ”bevis” på hur min stickning utvecklas. Så jag kommer låta dem vara som de är, och bära dem med glädje och stolthet!

 

Annonser


1 kommentar

A Dance With Dragons

Jag köpte ett underbart garn på Syfestivalen i höstas. En klargul härva Filisilk från Tant Kofta. Härvan låg där i kofferten och bara skrek att den ville bo hos mig. Så trots att jag egentligen redan hade handlat så mycket som min budget tillät så fick den följa med mig hem.

Sedan dess har garnet dock bara legat i min garnhylla och … legat. Jag har inte vetat vad jag ska göra med det. Tills nu. Jag har äntligen hittat det perfekta mönstret!

Så när jag är färdig med mina vantar ska mitt vackra Filisilk få växa upp till en His Golden Lair, klar och glad som den första vårsolen. Kan knappt vänta på att den ska bli färdig!

Filisilk


Lämna en kommentar

Mönster!

För första gången någonsin har jag gett mig på att sticka ett ”riktigt” projekt i flerfärgsstickning. Jag har provat det tidigare, med små provlappar och en och annan ministrumpa som fungerar som julpynt, men jag har inte vågat mig på att göra något större tidigare, eftersom jag alltid tyckt att det varit så svårt. Jag blev peppad av mamma, eftersom hon gav mig den underbara Julkulor för ett tag sedan (tillsammans med en hint om att hon önskar sig några hemstickade kulor till nästa jul). Det ska bli kul (see what I did there) att sticka några julkulor så småningom, men det jag ville ha och behövde mest just nu var faktiskt vantar. Så efter att ha grävt lite bland mina Ravelry-kö och i min garnstash så hittade jag de perfekta vantarna och det perfekta garnet:

IMG_1514 IMG_1516

Fram- och baksida av vante nummer ett av mönstret O.W.L. Mittens, från fantastiska magasinet The Unofficial Harry Potter Knits. De är stickade i Magasin Duetts underbara Supersoft, i färgerna Tobacco och Nougat. De här bilderna är tagna innan jag sköljde upp vanten, och den blev finare och jämnare efter det.
Tidigare när jag provat flerfärgsstickning har det nästan alltid varit i billigt acrylgarn eller liknande, och jag inser ju nu att det förmodligen var en anledning till att jag tyckte att det var så fruktansvärt svårt. För nu när jag använder ett vettigt garn (som inte bara halkar omkring) så känner jag hur mycket enklare det är att få till det och undvika att det blir alltför ”bubbligt”. Jag har fortfarande vissa problem med bubbel, men inte i närheten av lika mycket som på mina testprojekt.

Jag ser redan fram emot nästa flerfärgsstickade projekt! Vill bli bra på det här nu, så jag äntligen kan sticka alla underbara mönsterstickade plagg som funnits i min kö så länge.

 

 


Lämna en kommentar

Carins bebisvirkning

 

 

I den fantastiska Hufflepuff-gruppen på Ravelry har vi på sistone infört en ny tradition: när någon i gruppen väntar barn så är vi ett gäng som hjälps åt att sticka och virka saker som behövs till det nya lilla knyttet. Den här gången är det en av tjejerna i Frankrike som fått en liten flicka. I vanliga fall skickar vi iväg paketet så det kommer ungefär en månad innan bebisen är väntad, men den här lilla tjejen föddes väldigt mycket tidigare än planerat, så hon har redan kommit, så paketet är något senare än vanligt.
Mitt bidrag den här gången är de här tre haklapparna. Alla är baserade på mönstret Slobber Stopper, men jag har gjort lite småändringar här och där vad gäller minskningar och kanten runt. De är alla virkade i restgarner av merceriserad bomull. Jag gillar mönstret och är nöjd med hur det blev, så jag kommer säkert göra fler av dem till nästa bebispaket.
IMG_2543IMG_2545IMG_2541

 


2 kommentarer

Carins stickningskräks 2 – Eller Hur den oformliga klumpen växte upp till en vacker sjal

Det var det här med hur spetsstickning går från en oformlig klump med kattspya till en vacker skapelse. Sist jag visade min Gyllis så såg den ut just som en kattspya. Sedan dess har jag hunnit med att blocka den och även använda den rätt mycket. Jag tycker verkligen om mönstret, och är väldigt nöjd med hur sjalen ser ut. Dessvärre var jag inte klok nog att lyssna på råd om att rent alpacka-garn inte passar sig så bra till större sjalar och liknande, och använde Drops Alpaca, och därför är den rätt sladdrig.
IMG_2352
Jag har fått en önskan/beställning på en Gyllis av min kära Sis, och jag tänker inte göra den i samma garn, utan testa något annat. Förhoppningsvis resulterar det i en mer stabil sjal. Jag funderar även på att göra en ny till mig, eftersom sladdrigheten gör att jag inte är så sugen på att använda den här som jag skulle önska.


1 kommentar

Carins stickningskräks

Jag är knappast den första att säga det, men stickad spets ser verkligen ut som kattkräks innan den är uppsköljd och blockad. Det slutar aldrig att förvåna mig.
Jag sitter och maskar av ytterligare en sjal i detta nu, och slogs av hur extremt ful den är. Vore det inte för att jag vet att alla sjalar ser minst hundra gånger bättre ut efter blockning så skulle jag förmodligen storgråta över dess anskrämlighet.
Sjalen är Gyllis, av Stephen West. Det är det första av hans mönster som jag stickat, men det kommer inte bli det sista. Jag gillar verkligen hans sätt att konstruera stickade plagg. Det är oväntade former och härliga färgkombinationer. Det finns redan några andra av hans kreationer i min Ravelry-kö. De bara väntar på att jag ska hitta ett lämpligt garn till dem.

Så fort det här åbäket är färdigavmaskat, sköljt och blockat så lovar jag att bjuda på en ny bild. Känns inte rättvist mot mönstret att låta det här vara ert enda intryck av det.

Bild


Lämna en kommentar

Carin och garnsnobberiet

Jag har blivit en garnsnobb. Det är bara att erkänna.
Visst, jag använder fortfarande Drops-garn till en del projekt, och många gånger så är jag rätt nöjd med det. Men jag njuter inte alls av det på samma sätt som jag kunde göra förut. Det krävs liksom mer än så nu.
Jag skyller på Ravelry, stickpoddar och stickbloggar. Att läsa och lyssna på vad andra använder för härligheter får en liksom att vilja testa. Och har man en gång testat att sticka i riktigt högkvalitativt, handfärgat garn så är det inte samma sak att sticka i Drops längre.

Inspire Me 3Min senaste kärlek på garnsnobberifronten är madelinetosh’s Tosh Merino Light.  Jag köpte två nystan av det på supermysiga Penelope Craft när jag var i Amsterdam i somras med min bror och några vänner. Så fort jag hittat dem så visste jag att de skulle bli en randig sjal tillsammans. Det tog ett litet tag innan jag hittade rätt mönster, och det blev inte riktigt den sorts randigt som jag hade tänkt mig, men jag är glad att jag till slut valde Inspire Me av Anna Nilsson. Garnet kommer verkligen till sin rätt i de där slätstickade partierna, och crescent-formen är en av mina favoriter, eftersom den ligger kvar så fint över axlarna. 

Det enda som jag hade problem med i mönstret var att kanten blev lite för hård. Jag kände det när jag stickat första randade partiet, och repade därför upp och började om, och gjorde då ett omslag mellan de två kantmaskorna på varje varv från rätsidan, och släppte sedan det omslaget på avigsidan. Det gav en mycket bättre kant, och jag kommer garanterat att göra så på andra sjalar med liknande form i fortsättningen.

Nu går jag bara och väntar på att jag ska ha råd att köpa mer garn från madelinetosh. Jag är väldigt sugen på att testa både lace- och sockgarnet. Och det finns så många fantastiska färger, så jag blir alldeles sjuk av det!