Tant Carin

Stickning, virkning, broderi och annat från mitt liv som tant


1 kommentar

When knitting attacks!

Det är inte mycket som går rätt i min stickning just nu. Det känns som att jag repar upp mer än jag faktiskt stickar.
Jag håller på med ett par vantar till mamma, och upptäckte när jag kommit en bra bit på den första att den blev alldeles för liten. Fick således börja om från början med något större stickor. Har nu kommit en bra bit förbi tummen, och den är större, men det känns fortfarande som att den kan bli ganska tight. Jag tror att den kommer passa, men är fortfarande beredd på att eventuellt behöva gå upp ytterligare en stickstorlek för att få till det. Det får visa sig när mamma har provat dem. Skulle de vara alldeles för små för henne så får de helt enkelt bli en present till någon annan istället och jag får börja om igen på hennes.

Den där sjalen jag nämnde så glatt för ett tag sedan, den har lett till att ett och annat hårt ord har sluppit ur min mun. Eftersom mönstret är skrivet för worsted weight garn och jag stickar i lace weight så har jag fått göra en hel del ändringar i mönstret för att den ska bli större än typ ett armband. Brist på hjärnkapacitet har dock lett till att jag har gjort missar i mina uträkningar om antal repetitioner ganska många gånger, fått repa upp, plocka upp alla maskor igen (vilket inte är helt lätt i ett garn som innehåller silke, eftersom maskorna väldigt gärna glider ur varandra) och sticka samma grej en gång till. Inte jättekul när en är uppe på cirka 500 maskor per varv, och får repa upp 10-15 varv. Jag har nu repat upp och stickat om så många gånger att jag börjar bli rätt ordentligt less på hela alltet. Den känslan blir heller knappast bättre av att ju mer jag tittar på den desto mer känner jag att jag borde ha stickat den med lite mindre stickor. Det känns som att den blir aningen för lös som den är nu.

Just nu ligger sjalen i time out. När jag satt med den härom kvällen var jag nära att repa upp alltihop och börja om från början där och då, alternativt göra någon annan sjal av garnet och spara mönstret till ett garn som är närmare tjockleken som mönstret är skrivet för. Det kändes dock drastiskt att repa upp allt på en gång. Risken hade varit stor att jag ångrat det dagen efter. Så den ligger på skrivbordet, där jag kan kika på den med jämna mellanrum, tills jag har släppt ilskan gentemot den och bestämt hur jag vill göra.

Jag hade tänkt lägga upp en bild på hur sjalen ser ut nu, efter femtiotolfte upprepningen, men den här stickningen är uppenbarligen så jinxad nu att datorn inte vill ha med den att göra, för den vägrar ladda upp eländet. Men dåså.

Annonser


2 kommentarer

Here comes the sun

Våren är på gång! På riktigt!
Så känns det i alla fall här hos mig. Och för att ha varit en så konstig och ovintrig vinter så måste jag säga att den har känts väldigt lång, så de där strålarna från den första vårsolen är väldigt efterlängtade.

Och lagom när solen nu börjar nå upp över trädtopparna utanför mitt hus och strila in genom fönstret så sitter jag här hemma (snart på balkongen!) och stickar på en sjal som i både färg och material matchar ljuset och känslan. En vårsjal i en underbart solgul nyans, i fantastiskt mjuk Filisilk från Tant Kofta. Jag anar att den kommer bli en riktig favorit att vira runt axlarna i vår och sommar.
IMG_1615

Mönstret är dretsnygga His Golden Lair, som finns att köpa på Ravelry. Eftersom Filisilken är betydligt tunnare än garnet som efterfrågades i mönstret har jag gjort massor av extra upprepningar av några av de första diagrammen. Annars skulle sjalen blivit mer i näsduksstorlek än passande för en vuxen människa.


Lämna en kommentar

Sjalbonanza

 

Jag älskar att sticka sjalar och halsdukar! ÄLSKAR!

En cowl av en av mina favoritdesigner, Rose Beck. Stickad i Cascade 220 Heathers.

En cowl av en av mina favoritdesigner, Rose Beck. Stickad i Cascade 220 Heathers.

Det är nog det jag tycker allra mest om att sticka. De är (oftast) tillräckligt små för att de ska vara lätta att ta med sig på stickcafé, bussen eller restaurang, men ändå tillräckligt stora för att de ska ta ett tag att göra klart. De flesta garner passar till någon typ av sjal eller halsduk, så oavsett vad det är du har för härva hemma så går det nästan alltid att veva ihop till någon typ av halsbeklädnad. En läcker sjal eller halsduk är ju också alltid den perfekta accessoaren, sommar som vinter, och under de kallare årstiderna så är den perfekt för sådana som jag, som hatar att bli kall om halsen.

Min största, och dyraste, sjal hittills, Celestarium. Stickad i Mottled Sheep's merinoull i färgen Starry Night.

Min största, och dyraste, sjal hittills, Celestarium. Stickad i Mottled Sheep‘s merinoull i färgen Starry Night. Jag älskar den mer än vad som förmodligen anses sunt.

Av alla de här anledningarna, och några till, så trodde jag att jag aldrig någonsin skulle uppleva att jag hade tillräckligt många sjalar. Men just nu så gör jag faktiskt det. Jag tror till och med att jag har för många. Eller i alla fall sjalar som jag inte längre uppskattar tillräckligt för att det ska kännas motiverat för mig att ha kvar dem, eftersom jag aldrig använder dem. Halvcirkelsjalen här under är en sådan. Jag använde den en gång, och insåg sedan att den inte kändes tillräckligt jag. Om någon är intresserad av den så hör av er så kan ni få köpa den för garnkostnaden (170kr, plus eventuellt porto). Den är stickad i Drops BabyAlpaca Silk, och är väldigt mjuk och skön att ha på sig.
IMG_2526


Lämna en kommentar

Beställningsjobb

Det händer att jag tar emot beställningar på stickade eller virkade saker. Det är inte så ofta, eftersom jag (tyvärr) ofta tycker att mycket av glädjen försvinner när jag gör saker som har en klar deadline. Pressen att saken ska vara bra nog för att någon ska vilja ha det jag gör i present är ganska tillräcklig bara den, så när det då dessutom ska vara tillräckligt bra för att någon ska kunna tänka sig att betala för det, då blir det lite mycket för mig om det också ska vara färdigt till ett visst datum. Men om jag får tid på mig (och därmed får möjlighet att göra om när jag inte är nöjd) så tycker jag att det är kul att göra saker som kan glädja någon annan.
IMG_2263 IMG_1856
Det här är några beställningsjobb jag gjorde förra året. Aporna var till min dåvarande chef och en kollega, och skulle bli presenter till deras syskon- respektive Gudbarn. Vantarna bor numera hos en gammal vän som länge letat efter Pride-vantar och inte hittat några hon gillat ute i butikerna.
IMG_2457


Lämna en kommentar

Bebisstickning

Att sticka bebisgrejer kan vara det roligaste som finns! Det går snabbt, det blir sött som florsocker, och det blir ofta väldigt uppskattat av de nyblivna föräldrarna.
Jag har fått tre nya små kusinbarn sedan i början på sommaren, och när jag träffade släkten i julas så fick alla nya föräldrapar varsin liten hemstickad tröja som ”Välkommen till världen, må du aldrig frysa”-present till sin lilla knodd. De togs emot med väldigt glada miner, och en av krabaterna fick sin tröja på sig omgående, vilket alltid känns som ett väldigt bra betyg. Härom dagen fick jag också ett meddelande med bild på den minsta av mottagarna, som ännu inte fötts när jag räckte över presenten. Himmelskt söt i sin lilla tröja är hon, och det värmde mitt hjärta att den uppskattas!
Eftersom jag inte tycker att det är okej att dela bilder på andras barn hur som helst på the internetz så får ni hålla till godo med bilder på tröjorna utan söta bebisar i dem.

IMG_2510     IMG_2412
De här två är efter det übersöta mönstret Javi, som en Ravelry-vän ligger bakom (och där min grön-orange-grå tröja är med som en av exempelbilderna på Ravelry-sidan, vilket alltid känns som en stor ära).  IMG_2576

Den tredje lilla knodden fick en tröja av ett annat mönster, nämligen Little Oak, av alltid lika fantastiska Alana Dakos. Jag upptäckte det här mönstret efter att jag blivit kär i den vuxna varianten, Gnarled Oak Cardigan, från den underbara mönstersamlingen Coastal Knits. Jag har planer på att sticka den varianten till mig själv vid något tillfälle, men i brist på rätt garn för det fick det alltså bli en bebisvariant i stället.

Alla tre tröjorna är stickade i Drops Baby Merino, som känns passande till bebisplagg eftersom det är så mjukt och härligt.


Lämna en kommentar

Off to the frog pond!

Ibland blir det inte riktigt som en tänkt sig. Till exempel så kan den där sjalen, den som en var så förälskad i själva tanken på, på grund av dumma garnval och ogenomtänkt matematik bli en stor sladdrig korv, snarare än ett vackert konstverk att vira in sig i.

Det är vad som hänt med min Gyllis, som jag stickade i höstas.
IMG_2352
Jag var lite fundersam redan när jag blockade den, och var tvungen att vika den dubbel för att kunna få plats med den i min lilla lägenhet. Men eftersom jag rent generellt gillar stora sjalar så tänkte jag att det nog skulle bli bra. Och det hade det nog blivit också, om jag hade tänkt igenom mitt garnval bättre, och inte stickat den i tunn alpaca utan någon som helst stadga. Så fort jag virade den om halsen första gången insåg jag att det inte fungerade. Den är bara sladdrig och rullar ihop sig till en korv. Inte det minsta trevligt eller snyggt.

Så nu står jag inför att repa upp hela eländet och hitta på något annat att göra med drygt 600 meter Drops Alpaca. Jag funderar på om det kan vara möjligt att använda det i ett randat projekt av något slag, där det andra garnet är ”vanlig” ull, med lite mer struktur. Om någon har tips på något annat jag kan hitta på med det så tar jag tacksamt emot förslag.


Lämna en kommentar

OWL Mittens

 

Mina Harry Potter-vantar är färdiga! Efter mycket slit så stickade jag de sista maskorna på den andra vanten i fredags kväll. Ett litet bad och några trådfästningar senare så var de helt färdiga!

IMG_1580 IMG_1584
Eftersom det här är första gången jag provade flerfärgsstickning på riktigt så har hela projektet varit lite av ett experiment. Jag förstod när jag gav mig på dem att vantarna inte var det lättaste jag kunde valt som mitt första ordentliga flerfärgade projekt, men eftersom jag verkligen ville ha dem kändes det lika bra att kasta mig i och bara göra det. Som ett resultat av att jag är nybörjare på det här så är inte heller vantarna precis likadana. Den andra vanten (den högra) blev något större än den första. Dessutom höll jag det bruna garnet längst fram när jag stickade den, istället för tvärtom, som jag tydligen gjort på den första. Det blev rätt ordentlig skillnad på insidan av den lilla förändringen. Konstigt(?) nog upplever jag också att den andra vanten blev lite bubbligare än den första. Jag tror att det delvis hade att göra med att jag stickade den lite lösare.

Perfektionisten i mig vill egentligen göra om dem, så vantarna blir mer identiska. Men dels var det för mycket jobb för att jag ska vilja göra en tredje vante till mig själv just nu, och dels så känns det ändå lite kul att ha kvar ”bevis” på hur min stickning utvecklas. Så jag kommer låta dem vara som de är, och bära dem med glädje och stolthet!