Väskorna är packade. Räkningarna är betalda. Adressändringen är gjord. Biljetterna utskrivna och vägbeskrivningar till nya hemmet och skolan likaså.
Förmodligen är allt fixat. Men det känns inte så. Det känns inte som att det borde vara så här ”enkelt”.
Jag har laddat för det här i minst ett halvår nu. Det var ungefär då som jag bestämde vart jag skulle åka på min utbytestermin. Fast egentligen har jag väntat mycket längre än så. I princip ända sedan jag började min utbildning på Mittuniversitetet hösten 2009.
Imorgon flyttar jag till Belgien. Jag ska bo där i nästan ett halvår. Jag vet att det är så, men huvudet är fortfarande för fullt av kvarvarande oro och funderingar för att jag riktigt ska förstå det.
Tant Carin 