Carins efterbloggning #1

Så, vad har jag haft för mig sedan mitt femtioelfte omedvetna blogguppehåll?

Ja, jag har jobbat på med det dödligt tråkiga jobbet jag tog i vintras, när jag var arbetslös och samtidigt genomgick någon sorts livskris som innebar att jag plötsligt var osäker på om jag verkligen ville jobba med det som jag haft som dröm sedan jag var typ 17 och lagt 3 års universitetsstudier på att lära mig. Och ja, den krisen inträffade ungefär samtidigt som jag var färdig med den utbildningen, dumt nog.

Anyhoo. Förutom den lilla nackdelen att mitt nuvarande jobb är dödande tråkigt, samt har en timlön som är den lägsta jag haft sedan jag tog halvtaskiga extrajobb under mina första studentår i Västerås, så har det några fördelar. En är att vi får gratis massage på jobbet. En annan är att jag då och då har en del dötid på jobbet. Så vad göra då? Ta fram sitt garn och sina stickor och få några varv gjorda, förstås! Så jag har fått ganska mycket stickat under tiden som det varit tyst från mig här. Så det finns en del att visa, med andra ord. Jag tänkte börja här.

En av mina favoritsjalar hittills är den fina men enkla Citron. Jag påbörjade den här sjalen under julhelgen förra året, men hade ett uppehåll på några månader, eftersom jag behövde stickorna till mina Curtains Of Doom där några månader.

Så när de äntligen var klara så fick stickorna hoppa tillbaka till den här härliga sjalen, och den blev till slut färdig i slutet av april. Lisa var sådär imponerad, även om jag själv är fortsatt förälskad i slutresultatet. Ett nystan av Ullcentrums 1-trådiga ullgarn räckte lagom till den här sjalen, som är en repetition större än originalmönstret.

När jag var och hälsade på min älskade Sis i Tällberg i påskas, så smet jag förstås in på en lokal garnbutik.  Där hittade jag det här härliga garnet, som även det kommer från Ullcentrum. Det här är deras 2-trådiga ullgarn, i färgen Blåjeans, och två nystan av det räckte ganska lagom till medium-storleken på sjalen And So Are You, från en av mina favoritdesigner, Rose Beck. Den här blev klar i början av maj. Med andra ord precis när det började bli alldeles för varmt för att ha på sig tjocka ullsjalar. Jag var dock envis och snurrade in mig i den några gånger innan jag till slut fick ge med mig och lägga undan den för säsongen. Jag har precis tagit fram den från dess sommarförvaring, och ser fram emot kyligare väder, så jag kan ta på mig den på riktigt igen.

Carins bekännelse #3

Jag ser verkligen fram emot att få jobba över nyårshelgen.

Det ger mig liksom en socialt accepterad, vettig ursäkt till att slippa det överskattade nyårsfestandet.

Carins jobb

Jag har alltså ett jobb där jag, då och då, kan sitta och läsa bloggar på arbetstid.

För att leta idéer till framtida inslag.

Am i lucky or what?!

Onsdagens…

• lärdom: om man har för bråttom ut till bussen så kan det hända att man råkar mosa sina bröst mellan sig och dörren.
• insikt: när man inte har några som helst förväntningar på sig från omvärlden så presterar man väldigt dåligt. Således får man ännu lägre förväntningar på sig. Välkommen, ond cirkel! Long time no see!
• kulinariska experiment: att dricka vin till våfflor. Inte helt fy skam, men i fortsättningen blir det mjölk till våfflorna och ost till vinet.
• ilandsproblem: att inte ha tillräckligt med batteri kvar i telefonen för att sitta kvar i tvättstugan och twittra under hela passet, utan måsta gå upp för alla trappor till lägenheten mellan maskinerna.

Dagens…

• fail #1: när jag tog på mig korta leggings imorse, eftersom ”det var ju så varmt i går”.
• fail #2: när jag struntade i jackan när jag åkte ut på ett jobb, eftersom ”det var ju så varmt  i går”.
• insikt #1: jag är för dum för att inse att det ofta blåser på öppna platser, som till exempel flygfält, vilket var platsen för nämnda jobb.
• fail #3: när jag glömde lurarna på skrivbordet när jag åkte på jobbet, vilket ledde till:
• fail #4: när jag var för dum för att inse att polisens radioutrustning kan (läs: kommer att) orsaka störningar i min inspelningsapparatur om jag kommer för nära.
• bedrift: när jag lyckades rädda mina störda inspelningar genom lite kreativ klippning.
• insikt #2: när jag, i intervjusituationer, frågar folk vad de heter så låter det alltid som att jag pratar till ett litet litet barn. ”Vad heter du, lilla herr polis?”