Tant Carin

Stickning, virkning, broderi och annat från mitt liv som tant


Lämna en kommentar

Off to the frog pond!

Ibland blir det inte riktigt som en tänkt sig. Till exempel så kan den där sjalen, den som en var så förälskad i själva tanken på, på grund av dumma garnval och ogenomtänkt matematik bli en stor sladdrig korv, snarare än ett vackert konstverk att vira in sig i.

Det är vad som hänt med min Gyllis, som jag stickade i höstas.
IMG_2352
Jag var lite fundersam redan när jag blockade den, och var tvungen att vika den dubbel för att kunna få plats med den i min lilla lägenhet. Men eftersom jag rent generellt gillar stora sjalar så tänkte jag att det nog skulle bli bra. Och det hade det nog blivit också, om jag hade tänkt igenom mitt garnval bättre, och inte stickat den i tunn alpaca utan någon som helst stadga. Så fort jag virade den om halsen första gången insåg jag att det inte fungerade. Den är bara sladdrig och rullar ihop sig till en korv. Inte det minsta trevligt eller snyggt.

Så nu står jag inför att repa upp hela eländet och hitta på något annat att göra med drygt 600 meter Drops Alpaca. Jag funderar på om det kan vara möjligt att använda det i ett randat projekt av något slag, där det andra garnet är ”vanlig” ull, med lite mer struktur. Om någon har tips på något annat jag kan hitta på med det så tar jag tacksamt emot förslag.


2 kommentarer

Carins stickningskräks 2 – Eller Hur den oformliga klumpen växte upp till en vacker sjal

Det var det här med hur spetsstickning går från en oformlig klump med kattspya till en vacker skapelse. Sist jag visade min Gyllis så såg den ut just som en kattspya. Sedan dess har jag hunnit med att blocka den och även använda den rätt mycket. Jag tycker verkligen om mönstret, och är väldigt nöjd med hur sjalen ser ut. Dessvärre var jag inte klok nog att lyssna på råd om att rent alpacka-garn inte passar sig så bra till större sjalar och liknande, och använde Drops Alpaca, och därför är den rätt sladdrig.
IMG_2352
Jag har fått en önskan/beställning på en Gyllis av min kära Sis, och jag tänker inte göra den i samma garn, utan testa något annat. Förhoppningsvis resulterar det i en mer stabil sjal. Jag funderar även på att göra en ny till mig, eftersom sladdrigheten gör att jag inte är så sugen på att använda den här som jag skulle önska.


1 kommentar

Carins efterbloggning #2

Som jag har visat tidigare, och som jag gav prov på i gårdagens uppdatering, så är jag väldigt förtjust i att sticka sjalar. Sjalar är sköna, för de behöver inte ha perfekt passform. Så länge de är stora nog att få runt halsen eller över axlarna så är det liksom bra. Dessutom finns det fantastiskt många vackra sjalmönster. Och jag har alltid varit väldigt förtjust i att ha sjal på mig, så gott som året om.

Men eftersom jag vill bredda repertoar och stickgarderob lite, så har jag börjat ge mig in mer och mer på att sticka annat än bara sjalar. Jag har till exempel blivit lätt förälskad i tanken på halvvantar. Så när jag ville testa ett garn som jag aldrig hade stickat i tidigare, Drops Alpaca, så kändes det perfekt att testa det just genom att sticka ett par halvvantar. Och faktum var att det där enda nystanet räckte till två par.

Gia Fingerless GlovesDet första blev en present och ett garnprov till min kära Sis Anna. Hon har nämligen önskat sig/beställt en särskild sjal av mig, och då den skulle passa sig fint i just alpacka så tyckte jag att ett litet smakprov var på sin plats. Och eftersom hon är känd för att vara lite frusen av sig så kändes halvvantar som ett utmärkt sätt att prova på det. Mönstret blev Gia Fingerless Gloves. Ett väldigt enkelt men vackert mönster. Det var dock skrivet i en väldigt liten storlek, men som tur är har hon nätta händer, så de passade bra. Om jag någon gång gör dem till mig själv ska jag dock se till att göra dem ganska mycket större, eftersom jag är utrustad med ett par väldimensionerade labbar.

Halvvantar till AnnaDet andra paret blev även det en present. En något sen födelsedagspresent till en annan Anna, närmare bestämt. Eftersom jag kände mig något osäker på hennes handstorlek i förhållande till min egen (jag går som regel inte runt och analyserar hur stora händer folk har, något som jag i normala fall tycker är rätt sunt, men som i just det här fallet var lite besvärligt, särskilt eftersom hon bor några timmar bort, så det var inte som att jag kunde tjuvkika över kvällsfikat), så tog jag fegisspåret och stickade dem helt enkelt i vanlig ribbstickning, så de skulle kunna passa både ”normalstora” och något större händer. Jag gjorde ett simpelt, improviserat mönster med ett hål för tummen, och stickade helt enkelt tills garnet tog slut.

Jag är lite sugen på att göra mig själv ett par halvvantar nu när det börjar bli kallt, och funderar på att helt enkelt göra dem efter det här receptet igen. Det var avkopplande stickning, och med rätt garn så blir det fint i sin enkelhet.