Tant Carin

Stickning, virkning, broderi och annat från mitt liv som tant

Carins återkomst

1 kommentar

Om en timme lämnar jag mitt rum här i Mechelen och åker till flygplatsen. Hem igen. Efter drygt 4 månaders exil återvänder jag äntligen till Sverige. Och ja, jag säger äntligen. För även om mycket här i Belgien har varit fantastiskt roligt så har jag på det stora hela varit rätt missnöjd med min utlandstermin, är jag rädd. Men, jag ska inte tjura. Eller, kanske lite. Jag tänkte nämligen fira min återkomst till Sverige med att lista några saker jag INTE kommer att sakna med Belgien.

  • Att dela kök med 3-8 andra personer. Konstant stank av andras mat genom hela korridoren, kombinerat med en ständigt smutsig spis. Inte direkt optimal miljö för att främja hälsosam matlagning.
  • Främmande lukter på mitt badrum. Jag har en ventil i mitt badrum. Den leder uppenbarligen ut till en väldigt populär plats någonstans runt huset. Åtminstone är den populär bland områdets rökare och katter, eftersom det ofta stinker både fimp och kattpiss när jag kommer in och ska borsta tänderna på morgonen.
  • Dålig organisation. Jag hade ibland problem med hur saker och ting organiserades på samtliga svenska högskolor och universitet jag har pluggat på (Mälardalens högskola, Högskolan Dalarna, och Mittuniversitetet). Dessa problem är dock INGET emot bristen på organisation på den här skolan. Ingenting fungerar, ingen vet varför, och alla internationella studenter glöms ständigt bort.
  • Kullersten. Det är fint med kullersten. Mysigt. Men bara till en viss gräns. När man börjar fundera på om landet i fråga över huvud taget har upptäckt asfalt så har det gått till överdrift. De få skor jag har med klackar är fullständigt oanvändbara här, och efter att ha cyklat på denna puckelpist till underlag i fyra månader så är det ett smärre under att min rumpa inte har fått vibrationsskador.
  • Arroganta lärare. En lärare som ständigt är minst tio minuter försenad till lektioner, låter bli att meddela elever när lektioner är inställda (inte bara en eller två gånger, utan tre gånger!), avbryter varenda presentation studenterna gör, genom att komma med bitska kommentarer och överflödiga frågor, och därefter har mage att skälla ut elever inför hela klassen när de vid ett tillfälle frågar om de kan få lämna lektionen lite tidigare än planerat i schemat: exempel på underbar pedagogik, inte sant?
  • Att bli behandlad som ett barn. På svenska högskolor och universitet förväntas vi ta eget ansvar för vårt lärande. Är vi inte på en föreläsning så är det bara vårt eget problem, och vi förväntas tillskaffa oss den kunskapen på annat sätt i stället. Här har det vid flera tillfällen hänt att en lärare valt att gå igenom samma information som från föregående lektion, bara för att ”så många var frånvarande då”. Känslan av att betraktas som lika kompetent som en 9-åring blåses bara på ännu mer av det faktum att datorer och telefoner är bannlysta från flera klassrum, eftersom de anses kunna distrahera från lärandet.
  • Dusch utan löstagbart duschhuvud. För att kunna tvätta sig som jag vill kunna tvätta mig behöver man vara en akrobat i världsklass. Alla som känner mig vet att jag inte är detta. Jag har således inte känt mig riktigt ren på fyra månader. Och visst, jag vet att det förmodligen bara sitter i mitt huvud, men ändå. Jag har känt mig konstant halväcklig sedan jag kom hit.
Annonser

Författare: camaliv

En poptant till argbigga som knarkar stickning, TV-serier samt choklad.

One thought on “Carins återkomst

  1. Välkommen tillbaka till Sverige!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s