Tant Carin

Stickning, virkning, broderi och annat från mitt liv som tant

Dag 07 – Min bästa vän

3 kommentarer

Jag måste tillägna det här inlägget till två olika personer. Båda två är mina bästa vänner, på olika sätt och av olika anledningar. Tyvärr känner jag att orden sviker mig lite i kväll, och jag kommer nog inte kunna göra dessa två underbara människor rättvisa.

Först handlar det om min mamma.
Mamma är min klippa. Hon har stöttat mig genom allt jag gjort och velat göra i mitt liv. Även om hon tycker att det är fel beslut jag fattat så står hon bredvid mig och hjälper mig klara av det.

När det har hänt något roligt är hon den första jag ringer för att berätta och fira.

När jag har en dålig dag eller är allmänt ledsen är det henne jag ringer för att få tröst.

Hon är den som alltid har råd att ge och vet vad som är bäst för mig innan jag listat ut det själv.

När vi, familjen, nästan föll sönder så var det hon som höll ihop oss. Som fick vardagen att fungera.

Hon är min vardagshjälte.

Mamma på en av sina favoritplatser - sin lilla glasveranda på Sjögatan.

Den andra personen är min allra äldsta vän: Anna.
Min syster, om än inte genom blodsband så genom kärlek, vänskap och val.

Vi träffades på dagis, året när vi båda fyllde fem. Där lekte vi tillsammans, grävde i sandlådan och blev slagna i huvudet med en tekanna av en av våra framtida klasskamrater.

Vi växte upp tillsammans, på gatorna bredvid varandra. Vi lekte i skogarna på Urnäsudden och sprang över grannarnas gårdar för att ta oss mellan gatorna efter skolan.

Vi var tonåringar tillsammans. Pratade killar, mens och smink. Gjorde manikyrer på varandra varje fredag och gick på skoldiscon. Anordnade filmkvällar med våra andra vänner, och åt godis och chips tills vi nästan kräktes.

När jag flyttade från Söderbärke till Ludvika inför gymnasiet så träffades vi inte lika ofta, men hon förblev ändå en av de viktigaste personerna i mitt liv.

Efter att vi båda lämnat våra föräldrars trygga famnar, jag för Västerås, USA och Sundsvall, och Anna för Skottland och nu London, så har vi kommit varandra närmare igen. Hon är den jag kan berätta precis allt för. Även de hemska, ibland snuskiga, detaljerna som jag utelämnar i samtalen med mamma. Jag har anförtrott saker till henne som jag inte vill diskutera med andra, och hon har gjort detsamma med mig.

Vi ses väldigt sällan nu, eftersom geografi och ekonomi gör det svårt att hälsa på varandra så ofta som vi skulle önska. Men när vi väl ses är det som att vi knappt varit isär.

Hon är den som känner mig bäst. Som prisar mina styrkor och förlåter mina brister. Och jag gör mitt bästa för att vara lika underbar mot henne som hon alltid är mot mig.

Min allrakärastesyster.

Jag och min finaste Sis på en parkbänk i St Andrews i våras.

Annonser

Författare: camaliv

En poptant till argbigga som knarkar stickning, TV-serier samt choklad.

3 thoughts on “Dag 07 – Min bästa vän

  1. Sånt är så underbart. All kärlek till dem som behandlar en väl.

  2. Pingback: Dag 20 – Den här månaden « Bara Carin – I brist på bättre

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s