Tant Carin

Stickning, virkning, broderi och annat från mitt liv som tant

Tatueringen, the hela story

Lämna en kommentar

Jag lovade ju att jag skulle komma tillbaka och berätta lite mer om tatueringen och äventyret kring den. Hela dagen i dag har varit rätt fullproppad med grejer, så jag har inte fått varken tid eller energi till att sätta mig och skriva ner det förrän nu.

10.00: Tisdagen börjar, och jag har sovit knappt fyra timmar. Vissa människor kan tydligen fungera på fyra timmars sömn, men jag kan lova, och de som känner mig kan intyga, att jag verkligen inte är en av de människorna.

11.53: Jag påbörjar min långa resa ut till Madelen och Tomas. De bor nästan två mil bort, vilket innebär tre bussbyten och lite promenader mellan olika hållplatser för att få ihop det hela.

13.00: Anländer till Madelen och Tomas, efter lite felåkningsångest (det har hänt att jag satt mig på fel buss och kommit till helt fel del av stan) och en hel del hjälp från hjälpsamma busschauförer och en snäll tyska som skulle åt samma håll.

13.05: Jag välkomnas av Madelen, Tomas och deras supergulliga och översociala hund Bulle. Han ser livsfarlig ut (blandras av Pitbull, Amstaff och Boxer om jag minns rätt), men snällare och gosigare hund får man nog leta länge efter. Han tryckte upp sig mot mig precis som min Lisa brukar göra, med den skillnaden att han väger bra mycket mer än Lisa, och ibland var det svårt att hålla balansen när han kom pressandes. Men det var det så värt, så mysig som han var.

Ca 14.15: Efter uppskissning av tatueringen samt en trevlig pratstund med Madelen och Tomas var det till slut dags för Mads att tatuera mig. Jag var rätt ordentligt nervös, eftersom jag tänkte mig att det skulle göra jätteont att tatuera sig bakom örat. Huden är så tunn, och skallbenet sitter ju där och stör också. Så när hon väl satte igång blev jag oerhört förvånad över att det knappt kändes! På vissa ställen gjorde det ont, men på andra kittlades det bara. Det gjorde inte i närheten av lika ont som det gjorde på ankeln förra sommaren.

Ca 14.40: Tatueringen är färdig, och jag är supernöjd!

15.50: Efter ytterligare trevliga samtal sätter jag mig på bussen hem och ringer pappa.

Ca 16.05: Euforin efter att ha skaffat en ny tatuering och engagemanget i samtalet med pappa gör att jag glömmer gå av vid hållplatsen där jag ska byta buss.

16.45: Efter hjälp från chauffören och en lång väntan på en ny bytesbuss, stående på vägkanten av en hårt trafikerad landsväg, är jag äntligen tillbaka i Sundsvall centrum. Jag införskaffar lite nya allergitabletter på apoteket och en kokbok hos ViktVäktarna innan jag till slut beger mig hem mot Nacksta.

17.30: Hemma igen, efter en hel eftermiddag full av äventyr. Lisa verkade inte speciellt glad att se mig. Förmodligen för att jag varit så grinig på förmiddagen.

18.00-20.30: Jag försöker få något vettigt gjort samtidigt som jag kämpar emot min extrema trötthet men ger till slut upp och lägger mig supertidigt. Hur det gick med det har ni kanske redan läst, men det var en fin tanke i alla fall.

Annonser

Författare: camaliv

En poptant till argbigga som knarkar stickning, TV-serier samt choklad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s