Tant Carin

Stickning, virkning, broderi och annat från mitt liv som tant

Tant Carin. Som vanligt.

8 kommentarer

För någon dag  sedan så tipsade Billie om filmen Drag Me to Hell. Eftersom jag inte har sett en skräckfilm på år och dar tyckte jag att det kunde vara dags. Så jag skaffade mig filmen (på mer eller mindre laglig väg) och utsåg den till min fredagsfilm för den här veckan. Inte för att jag har någon sådan tradition. Med fredagsfilm. Men jag borde kanske skaffa.

Hur som helst. Jag såg filmen. Och kom plötsligt ihåg varför jag inte har sett någon skräckfilm på år och dar. Jag är så jävulskt lättskrämd. Hjärtat i halsgropen konstant i 90 minuter, och jag trodde att jag skulle få en hjärtinfart eller femton medan jag tittade på eländet. Och inte kände jag mig yngre när jag ena stunden var tvungen att höja upp volymen eftersom jag inte hörde vad de sa, och i nästa stund så satt jag närmast och höll för öronen för att ljudet var för starkt.

Nej, Det där med skräckfilmer är uppenbarligen inte min grej längre. Jag har blivit alldeles för gammal. Tacka vet jag fina dramer och intellektuella komedier. Det är mer min kopp te.

Annonser

Författare: camaliv

En poptant till argbigga som knarkar stickning, TV-serier samt choklad.

8 thoughts on “Tant Carin. Som vanligt.

  1. *fnissar högt*

    Jag vet PRECIS vad du menar! När jag var i tonåren, högstadiet och gymnasiet och så, då var vi ett stort kompisgäng som tittade på film tillsammans nästan varje helg. (Oftast hemma hos mig eftersom jag hade egen gillestuga, tv och soffor… logiskt, jah.) Alltsom oftast skräckisar, vilka aldrig någonsin skrämde mig eller rörde mig i ryggen.

    Så, för ett par år sedan, efter ett långt men oavsiktligt skräckfilmsuppehåll, så hyr sambon/särbon filmen 1408 – och jag kan inte ens se färdigt den för jag mår så psykiskt, tantigt dåligt av det hemska. Har sedan dess sett både The Orphanage och The Omen och ångrat mig bittert båda gångerna.

    Your cup of tea is my cup of tea, too.

    • Vad härligt att någon annan än jag också blir tantigt rädd av skräckfilmer.
      Jag har nog alltid ryckt till och blivit tillfälligt skrämd av skräckfilmer, men nu var det verkligen hemskt. Jag satt så där med fingrarna lite framför ansiktet när jag trodde att något läskigt var på gång, så att jag skulle slippa bli ihjälskrämd när något monster eller annat hemskt hoppade fram…

  2. PARANORMAL ACTIVITY! Den tycker till och med en fegis som jag att den är bra.

    • Jag ska se den imorgon, tror jag. Beror på om den behagar finnas tillgänglig då eller inte. Tack för tipset, hur som helst. Den ska få en kort ”recension” den också 😛

  3. Jag har aldrig gillat skräckfilmer, skönt att det finns fler än jag. 😀

    • Jag älskade skräckfilmer när jag var yngre. Tyckte att de var jättebra och roliga. Men nu för tiden får jag mest bara ångest av dem. Och vissa typer av skräckfilmer (de realistiska, som handlar om onda människor i stället för typ demoner) fastnar och jag kan verkligen bli långrädd efter att ha sett dem. Vet inte om det är ett tecken på att jag är lika lättskrämd som en sjuåring eller om det betyder att jag håller på att bli ännu mer tant.

  4. så jag antar att du inte tyckte drag me to hell var rolig? wtf man? am i really that dark and twisty? 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s