Tant Carin

Stickning, virkning, broderi och annat från mitt liv som tant

Sorry, sorry, sorry!

Lämna en kommentar

Sussex County, Tisdag 26 Augusti 2008
11.23 am

Jag ber om ursäkt för att det dröjt så länge sedan jag uppdaterade min blogg senast. Det är inte lätt att komma åt datorn i det här huset, dessvärre. Det är pappans jobbdator, så när han är här hemma behöver han den, och när han inte är här sitter oftast barnen där och spelar massor med fåniga spel på addictinggames.com eller något åt det hållet… Så stackars Carin får hålla sig till sin laptop, som är mer eller mindre värdelös, med tanke på att det inte finns något trådlöst internet här. Men men, det får gå ändå.

Sist jag skrev hade vi precis lämnat av Anika på flygplatsen. Det har nu gått snart fyra veckor sedan dess, och jag har börjat komma in i rytmen här ganska bra. De flesta dagarna går riktigt bra, barnen leker med varandra, vi gör lite uppgifter inför skolstarten och jag ser till att hålla dem mätta och nöjda (vilket inte alltid är så lätt som man tror…). Men det är väldigt uttröttande att ta hand om någon annans barn hela dagarna, och jag är helt slut varenda kväll, trots att jag får ordentligt med sömn. Jag tror att det till viss del även beror på att det nu inte finns något fast schema att följa, utan det är lite ”ta det som det kommer”. Jag vet att jag fungerar bättre om jag har fasta tider och ett schema att gå efter, även om det schemat är stressigt. När det inte finns mycket att göra stannar jag till slut upp helt och hållet och allt känns jättejobbigt, även de minsta småsakerna. Så jag ser fram emot skolstarten nästa onsdag, eftersom den kommer föra med sig ett betydligt fastare schema med skjuts till och från skolan för Ansley, hämta upp Olivia och Aidan vid bussen, göra läxor och skjutsa till aktiviteter. Det kommer bli mer efter min smak, vilket jag självklart uppskattar.

Dags att ta vid där jag slutade sist!

Söndag 3 Augusti
Dagen efter att vi vinkat av Anika på flygplatsen var det återigen dags att sätta sig i bilen och åka österut. Den här gången var det dags för New York City, The Big Apple, The City that Never Sleeps! Vi var ett helt tjejgäng som åkte: jag, Dawn, Olivia, Lisa, Mum-Mum, och Hailey (Lisa’s dotter). Eftersom Hairspray började kl 3pm och vi ville ha några timmar för turistande såg vi till att lämna Lisa’s hus runt kl 11, och vi var inne i NYC strax före lunch. När vi väl lyckats parkera bar det av mot Broadway och Times Square, där vi började vår turistdag. Vi vandrade lugnt runt i staden och gjorde lite vad vi kände för.

Och annars vandrade vi mest runt och kände in staden. Det var betydligt trevligare den här gången än när jag var där på turen, eftersom vi gjorde allt i vårt eget tempo, gick dit vi själva ville och stannade så länge vi kände för. Vi passade även på att shoppa lite bland alla gatusäljare, och jag gjorde några fynd i väsk-väg. Tydligen är jag bra på att pruta, vem skulle ha gissat det? Inte jag i alla fall, det kan jag lova. Vi vandrade runt på 5th Avenue ett bra tag, eftersom det var en stor marknad där den dagen. Som vanligt på en marknad var det mest skräp, men även där hittade jag något intressant: en jättemysig sjal för $5.

Efter några timmars kringvandrande var vi alla väldigt trötta och såg fram emot att få sätta oss ner på Neil Simon Theatre (särskilt Hailey som hade gnällt som en överkörd gnu hela dagen om att hon hade ont i fötterna, var trött, ville åka hem, och än det ena och än det andra). Vi träffade de andra au pairerna utanför teatern (det var ett frivilligt cluster event, och några tjejer från mitt cluster var där), och det bestämdes att jag skulle sitta med dem istället för med familjen, så att jag skulle få LITE möjlighet att prata med dem.

Showen var inte alls så bra som jag hade hoppats på, men ändå underhållande och väldigt söt. Den var lite av en besvikelse, för jag hade förväntat mig mer av Broadway och särskilt av en så populär show. Maryanne och Dawn höll med mig och sa att jag inte ska döma Broadway bara efter den här upplevelsen, så de gav mig tips på andra shower de sett som var betydligt bättre. Förhoppningsvis kommer jag kunna se någon av dem innan jag lämnar Amerikat.
Även om Hairspray var lite av en besvikelse så var det sammantaget en väldigt trevlig dag. Jag uppskattar New York betydligt mer nu än bara efter turen, och jag längtar efter att få åka dit igen, och särskilt efter att få visa vänner och familj staden när de kommer hit. När kommer ni? Jag vill veta!

Måndag 4 Augusti
Dagen efter New York-resan var det dags för ett litet äventyr till. Den här gången var det mer lokalt, nämligen New Jersey State Fair som hölls några kilometer härifrån. Detta innebar även att jag var tvungen att köra i USA för första gången, och jag hade barnen med mig i bilen. En något läskig upplevelse, särskilt eftersom jag inte visste exakt var stället låg, utan bara fick en snabb vägbeskrivning av Frank innan han åkte iväg på morgonen.
Det var tänkt att vi skulle vänta med att åka dit till helgen, och då åka hela familjen, men eftersom Frank jobbade där hela måndagen med sitt företag (marknaden hade en ”grön dag” och han hade ett informationstält på området) fick han några gratisbiljetter som bara gällde den dagen, så vi passade på att utnyttja dem.
Det var ett väldigt stort område, och det fanns allt möjligt där: knallar, karuseller, spel, djurutställningar, petting-zoo för barnen, och massor med djur till salu. Jag gick mest runt med Ansley (som synes på bilderna), eftersom Olivia var med några vänner, och när Aidan hade spenderat alla sina pengar på spel tyckte han att vi var tråkiga och ville hellre sitta med Frank och Sean i tältet.

På det stora hela hade vi en trevlig dag, även om barnen var lite griniga ibland när de inte hade tillräckligt med pengar för att göra allt de ville. Det var en fin dag, alla gjorde roliga saker och jag slapp vara kreativ varenda sekund, utan behövde egentligen bara hålla koll på dem (vilket inte var så svårt, eftersom det inte var så mycket folk där mitt på dagen, då alla jobbade).

Nu för tiden spenderar jag de flesta dagarna i huset, och försöker underhålla barnen här. Det är oftast inte alltför svårt: sätt Aidan framför X-Box eller datorn, sätt Olivia på sitt rum med en film, ett designobjekt eller skoluppgifter, och sätt Ansley i deras hot tub på verandan. Eller så leker man kurragömma med alla tre och några timmar försvinner snabbt.

Jag har äntligen börjat komma ut och träffa lite folk här omkring. Vi hade mitt första ”riktiga” cluster event förra helgen (17 Augusti) i Frog Falls Water Park i Picatinny, och jag träffade Chrissi från AuPairAcademy. Hon var också där med sitt cluster, så vi spenderade dagen tillsammans, samt med tre tjejer från mitt cluster, Kamilla från Danmark, Stephanie från Österrike och Nair från Brasilien. Det var kul att träffa lite folk, och vi har haft stadig kontakt sedan dess. Jag och Chrissi spenderade halva lördagen (23 Augusti) på Rockaway Mall, tillsammans med en av hennes vänner från Tyskland (som jag skamligt nog inte minns vad hon heter, jag vill säga Yvonne eller Suzy), och vi har planer på att ses nu till helgen igen. Jag har även blivit medbjuden både till Jersey Shore och till Baltimore av Steph och Kamilla, men dessvärre var jag tvungen att tacka nej till båda två på grund av pengabrist och att jag redan hade andra planer. Men det är kul att bli medbjuden, och jag ska göra mitt allra bästa för att verkligen kunna åka med dem nästa gång de har planer.
Förhoppningsvis kommer jag snart börja plugga lite på Sussex County Community College, vilket jag hoppas kommer leda till att jag lär känna tjejer som bor lite närmare. Chrissi, Kamilla och Steph bor alla ca 45-50 minuter härifrån, vilket är lite för långt för att bara åka över en kväll efter att jag jobbat klart och ta en fika. Det skulle vara kul att träffa någon som bor lite närmare, i Newton eller Sparta till exempel.

Jag har haft ytterligare några små äventyr med familjen också. Förra onsdagen åkte jag, Dawn och barnen ner till Jersey Shore över dagen. Det var underbart väder och jag lyckades till och med bli lite brun. Inte bränd, BRUN! Ni som känner mig vet att det i stort sett ALDRIG händer mig. Som rödhårig har man en förbannelse över sig, och det är att man ser ut som en kokt kräfta efter fem minuter i solen om man inte har solskyddsfaktor 500 på sig…
Imorgon ska vi åka till Frog Falls igen, Dawn, barnen, jag, Maryanne och Bill. Det är den sista onsdagen för sommaren (Dawn är ledig på onsdagar) och vi vill utnyttja den så att barnen får en trevlig avslutning på sitt sommarlov. Förhoppningsvis blir det fint väder hela dagen, och vi kan njuta av solens sista strålar.
Till helgen är det dags för lite fester i familjen. På söndag är det hos Jennifer, och på måndag (Labor Day) är det hos Lisa, så det är fullt upp med firande och grejer. Vi får se om jag följer med på båda eller om jag hittar på något med Chrissi istället.

Jag ska försöka uppdatera lite oftare än jag gjort hittills. Jag vet att ni är ett gäng där hemma som är intresserade av hur jag har det, och kanske någon häröver också, så jag ska se till att få något skrivet lite oftare från och med nu.
Jag försöker också sitta på MSN och/eller svara på mail så ofta jag kan, men det är som sagt inte ofta jag kommer åt datorn så det är inte alltid så lätt. Så om det dröjer ett tag innan jag skriver tillbaka till er så vet ni varför.

Jag hoppas att ni alla har det bra, var än ni är i världen!
~ Carin

If at first you don’t succeed, try again. Then quit. There’s no use being a damn fool about it.
W.C. Fields

Annonser

Författare: camaliv

En poptant till argbigga som knarkar stickning, TV-serier samt choklad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s