Tant Carin

Stickning, virkning, broderi och annat från mitt liv som tant

Jag måste

Lämna en kommentar

Jag är ledsen, jag kunde inte hålla mig till imorgon! Dessutom har jag haft ett irritationsmoment i huvet i några veckor nu och jag bara måste få rasa över det.

Människor som inte fattar när man inte vill ha med dem att göra! Finns det något som är jobbigare?

Du sitter där och försöker lyssna på ett intressant samtal som förs alldeles bredvid, men det är fullständigt omöjligt att följa vad alla säger eftersom någon idiot som du inte alls vill prata med sitter på din andra sida och pratar om en massa detaljer om dennes liv som du aldrig någonsin bett om att få höra och som inte intresserar dig det minsta. Inte ens när du, efter att Idioten verkat prata klart, vänder dig mot de andra och försöker hänga med i deras samtal, får du vara ifred. Nej, då kommer det en liten hand framflygande och knackar dig på axeln eller i ryggen och en liten röst säger ”du, du, du, du, du”.
Jag har, tyvärr, väldigt svårt att säga till folk att jag inte gillar dem eller ogillar något de gör. Jag önskar att jag hade lättare att säga ifrån, men nu är det inte så. Men jag tycker att man faktiskt borde kunna känna av på stämningen när någon inte vill ha med en att göra.

Nu när jag ändå är igång och rasar så är det lika bra att rasa över en sak till.
Situationen ser ut så här: Du står vid busshållplatsen och pratar med någon du inte känner så väl, men har träffat ett antal gånger. Det är helt tomt vid hållplatsen, förutom du och den andra personen, och när bussen kommer så är det bara två personer på den (inklusive busschauffören). Ändå sätter sig personen på sätet precis bredvid dig och gnider sig (tycker du) mot mot dig.
Jag kanske är mesig, men jag vill inte ha halvt främmande människor alldeles inpå skinnet om jag inte är tvungen. Jag får obehagskänslor av att behöva sitta och trängas med folk när hela bussen är så gott som tom. Det känns som om någon inkräktar på mitt personliga utrymme.
Vad är det för fel på att sätta sig på sätet tvärs över gången, när det ändå finns utrymme?
Varför trängas i onödan?

Kalla mig opersonlig, kall, jättetråkigt supersvensk och rädd för fysisk närhet om ni vill, det är säkert så det är, men jag vill inte behöva bli intryckt i en bussvägg av någon främande människa när det finns en hel jävla buss ledig.

Annonser

Författare: camaliv

En poptant till argbigga som knarkar stickning, TV-serier samt choklad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s